modiga män finns

Av alla män jag känner är Hernándo Gomez Serrano den modigaste. En dag ska jag skriva en bok om honom, men eftersom det kommer att dröja får ni en kortis. Hernándo föddes i en svinrik familj i Bogotá där han kände sig som en bortbyting. Sexton år gammal gick han hemifrån, bort, började gå, vandra, promenera i sin stad. Han gick i timmar, dagar, år...hittade ett hem i los barrios de invsion i stadens utkanter, ibland sov han, men framför allt gick han omkring. Under tiden studerade han psykologi, juridik, sociologi och utan att veta om det arkitektur. Människor, byggnader, tankar; strukturer blev en del av honom och han en del av gatan. Sextotalets jordrörelser, recuperar la tierra, ta tillbaka jorden. Han var med att dokumentera statens brott mot folket, startade upp första "La liga Internacional por los derechos y la liberación de los pueblos". Redan för tjugo år sedan skrev han om paramilitarismen! Blev förföljd, beskjuten, exilflydde ett par år, kom tillbaka till Colombia och fortsatte, historien dömd att upprepa sig, hamnade hos MST i Brasilien ett annat par år, tillbaka till Colombia. Kandidat för Union Patriótica, såg hur vänner försvann, förundrades över att själv vara kvar. Med en grupp vänner bestämde han sig för att försöka förändra innifrån, lyckades mirakulöst bli borgmästare i Chapinero (stadsdel i Bogota). Blev avsatt efter att ha hindrat militärt ingripande då internflyktingar ockuperat Röda korsets högkvarter i la zona rosa och han hjälpte dem att skriva en petition till borgmästaren (han själv).
"El alcalde ñero"fortsätter sin vandring i staden, nu med följeslagare. Enligt Mockus och Lucho (båda exborgmästare i Bogota) finns det ingen som känner staden bättre. Över sex hundra nattliga vandringar och snart lika många dagliga har han gått med sällskap, kortaste promenaden 7 timmar längsta 24. Varje gång sluter fler upp. Sist det gick rykten om limpieza social (social upprensning) i barrio Santa fe vandrade över femtio personer omkring hela natten i området.

"Min mest perversa kärlek är till staden, jag älskar Bogota med hela min intensitet, hela dess intensitet, alla dess gator, hus och människor, jag kan inte skilja dem från mitt jag, utan dem finns jag inte"

Cuyeca Aobsun i Perdomo Alto

Perdomo Alto är ett litet område högt beläget i Ciudad Bolivar.
"Ser du var trapporna slutar där uppe?, Perdomo Alto är från där vi står nu och dit upp", berättar Alexandra, en av ungdomsledarna i Cuyeca Aobsun. För ett par år sedan fanns det åtta "ollas", ställen där man säljer och använder droger här. Det gick inte att vara ute efter klockan sex på kvällen.




Några ungdomar från Cuyeca Aobsun bestämde sig för att ta tillbaka gatorna och började ordna "canelazos nocturnos" / "canelazokvällar", (canelazo är en traditionell varm dryck med aguapanela (råsocker) som bas). På strategiska ställen ute på gatan lagade de stora grytor med canelazos och bjöd ut familj, vänner och alla i kvarteret att vara med. För att engagera föräldrarna ordnade de femkamp och den som förlorade fick bekosta nästa canelazokväll. Så småningom började de öva på en cumparsa, ett karnevalståg ute på gatan varje kväll. Eftersom de var många skyddade de varandra och hindrade våldsdåd. Aktiviteterna skrämde i väg folk som kom för att köpa droger och snart fanns det inte många "ollas" kvar.



Polisen i området gillade inte utvecklingen efterom den satte käppar i hjulet för en god extrainkomst. Sedan länge hade de regelbundet krävt "vacuna" ("vaccin"), pengar för att låta handeln fortsätta ostört. En kväll tog de med sig ett gäng ungdomar till polisstationen.
Där blev de duschade i iskallt vatten och misshandlade. Polisen försökte skrämma dem.
Polisen och militären är det mest korrupta som finns, särskilt här uppe där ingen kontrollerar vad de gör, säger Alexandra. Ibland tar de med ungdomar till polisstationen och låter dem städa deras toaletter, medan de tittar på och skrattar.


Men det var för sent att stoppa oss, fortsätter Yorman, en annan av ungdomsledarna. Vi var redan för många som var engagerade och hade just lyckats fått tag i ett litet hus som vi höll på att måla, vårt kulturhus. Det är inte så stort, men det är vårt och ingen kan köra iväg oss därifrån




Vi har ett bibliotek, en liten verkstad där vi gör papper och tillverkar masker och kostymer till karnevalen, en liten sal där vi dansar och målar, ett lekrum för de minsta barnen och en liten trädgård ovanför taket där vi odlar frukt och kryddor.
Vi har massor av planer för framtiden, men först ska vi vara med i karnevalståget som vi förberett oss på ganska länge nu.




Yorman, Alexandra och Luisa
Fernanda i trädgården ovanför
kulturhuset.

Bilder från Ciudad Bolivar

Ganska högt uppe i bergen, i södra Bogota ligger Ciudad Bolivar. Från de centrala och norra delarna av Bogota ser det ut som lego, inte färglatt och glansigt utan en billigare och ganska sliten variant som täcker en enorm yta. Mellan en och två miljoner människor bor det där, man vet inte säkert. Ciudad Bolivar består av tre berg och ett planare område som kan sägas sammanlänka dessa. Ungefär 3o% är urbant område och resterande 70 är ruralt.
Ciudad Bolivar är ett problematiskt område på många sätt, inte minst ekonomiskt. Det finns inga jobb och för många som levt på gränsen till fattigdom har situationen nu blivit desperat. Detta får förstås spiraleffekt för brottslighet, droger och våld. För en del blir vapen en utväg, antingen i gäng, paramilitära grupper eller i den statliga armén.

Av den enorma ström interna flyktingar som söker sig till Bogota hamnar det stora flertalet i någon del av Ciudad Bolivar. De som har möjlighet hyr ett rum i en lugnare del, medan de som saknar förutsättningar fortsätter att bygga på staden uppifrån. Där längst upp slår man sig ner på en mark som ännu inte är tagen i en "barrio de invasión" och samlar ihop vad man hittar för att bygga sitt hus.

I dessa högst benägna områden finns ingen garanti för något, inte ens för livet. Ett stort problem är den "limpieza social" dvs "social upprensning" som ofta sker nattetid. Folk som ställer till problem eller som anses överflödiga riskerar att försvinna. Ingen vill berätta hur med alla vet att de är de "uniformerade", oftast illegala grupper, paramilitärer, ibland med order uppifrån (militären). I vissa fall är militären direkt inblandad, här uppe är man mindre försiktig eftersom ingen nyhetsrapportering berättar vad som försigår och människor är skrämda till tystnad. I hela Ciudad Bolivar råder "toque de queda" efter kl 23, dvs minderåriga får inte var ute efter den tiden. Men i många delar vågar folk inte sig ut efter mörkrets intåg vid halvsjutiden.

President Uribe har lyckats väl i sin kampanj att ena folket mot gerillan. Han har alla stora medier i sina händer och har verkligen fått folk att tro att Colombias enda problem heter FARC. I Ciudad Bolivar finns det ingen gerilla sedan flera år tillbaka, ändån svarar folk jag frågar ofta att våldet begås i kriget mot gerillan. Antingen tror de att jag är en dum utlänning, eller så har Uribes hjärntvätt lyckas. Eller så är de rädda. Kanske lite av varje.

Jag skulle kunna fortsätta att berätta en massa skrämmande historier från Ciudad Bolivar, men nu var min tanke egentligen en helt annan. Jag ville berätta vilken kokkittel av organisationer och människor Ciudad Bolivar är, människor som faktiskt gör något och som tror och kämpar mot den lamhet som verkar lagt sig över stora delar av det colombianska samhället. Det får bli imorgon...

Conversación con Toño

Conversación con ”Toño” 18 años, líder comunitario de Cuyeca,
Perdomo Alto en Ciudad Bolivar el 19 de julio de 2008.

Cuál ha sido el mayor problematica de tu barrio y cómo lo han solucionado ?

Los proveedores de droga. Hace un par de años habíamos perdido la calle por completo. No había ningún tipo de seguridad. Los padres tenían que controlar que los niños no salían después de las 6-7 de la tarde, porque corrían el riesgo de que de que no volvieran.

Un grupo de la comunidad empezó a organizar ”canelazos nocturnos” para reclamar la calle. Invitamos a la gente del barrio a salir a tomar canelazos en puntos estratégicos donde normalmente se vende y consume droga. Los padres vinieron y en su presencia los niños podían jugar en la calle. Eso se empezó a hacer con regularidad y en poco tiempo estabamos ensayando una ”cumparsa” en la calle hasta tarde por la noche. Ahora es tradición de organizar juegos y quien pierde tiene que organozar el próximo ”canelazo nocturno”. Cuales son los problemas actuales?

Ahora estamos en un proyecto de recuperación de la infraestructura física del barrio. Estamos pintando murales entre otras cosas.

La oferta de trabajos dignos. Hemos empezado a producir papel reciclado para vender.

Hay reclutamiento forzado en tu barrio?

No hay reclutamiento a grupos ilegales, eso es un problema en las partes más altas de Ciudad Bolivar. Pero sí reclutan para el ejercito, los cojen quieran o no. Por ley no pueden reclutar a los hombres que tengan hijos pero desde hace un tiempo lo están haciendo. Supuestamente los bachilleres solo tienen que prestar servivio durante un año, pero últimamente están forzando a los bachilleres de firmar un papel que dicen que no han estudiado, para así tener que prestar servicio durante dos años.

Cómo ven los jovenes de tu barrio al ejercito?

Ya no ven ni al ejercito ni a la policia como una forma de defensa sino como un enemigo más. Hay mucha policía corrupta. Es común que cojen a los jovenes en la calle para sacarles dinero y si no tienen los golpean. A veces los llevan a las comisarías para que les limpien los baños.
A los criminales los cojen delante de todos pero luego los sueltan a cambio de dinero.
Incluso los policías compran vicio.

Qué piensas de la ley de justicia y paz?

Pienso que lo que hace es premiar a los victimarios. Por ejemplo a un desplazado el gobierno lo ayuda durante tres meses, una ayuda mínima. A un paramilitar reinsertado el gobierno lo puede ayudar hasta dos años, y es ayuda económica, educación gratuita también para los hijos e incluso una ayuda para montar una microempresa.

Eso hace que muchos jovenes se meten en el paramilitarismo, cojen armas para después de un tiempo poder reinsertarse y aprovechar de la ayuda.

Además no es verdad que se reinsertan, cuando termina la ayuda económica se vuelven a organizar en otras bandas. Se desmobilizan del campo para volverse a organizar en las ciudades. Aquí se pueden dedicar a hacer limpieza social.

Se hace "limpieza social" en tu barrio?

Ha disminuido pero existe. Hace poco desaparecieron cinco personas y fueron encontrados asesinados. En las partes altas de Ciudad Bolivar en más común. También el reclutamiento a grupos paramilitares. Allí pueden reclutar hasta ninos de diez años y les enseñan a torturar.
Por ejemplo en el barrio Cazuca entran en las casas por las noches, los golpean y si pueden pagar quizá se salvan pero si no se les llevan.

Qué piensas de Uribe, el presidente actual?

Estamos en pérdidas con él. Ha hecho muchas cosas que no ayuda nada a la gente.
Apoya a los que tienen plata y a los paramilitares.

Porqué crees que tantos colombianos apoyan a Uribe?

En Ciudad Bolivar muchos están bajo presión, han recibido amenazas. También mandaron a personas que vigilaban a los votantes. También inventan o manipulan noticias para ocultar lo que sucede en los sectores. Los tres canales de televisión Caracol, RCN, CityTV cuentan lo que manda Uribe y la gente se deja llevar por las noticias. Se puede decir que están lavando la cabeza en masa.

Puedes dar un ejemplo de lo que dices de manipulación de los medios?

Cuando las asambleas permanentes de estudiantes ocuparon a los colegios durante dos semanas, esto fue algo grando, una cosa así no había sucedido en más de 30 años. Los medios entrevistaron a veinte pesronas de los cuales dos no sabían explicar bien porque estaban haciendo la ocupación. Estos dos fueron los únicos que mostraron en las noticias.

También la policía jugó sucio, amenazaron con disoarar si no salieramos, al final dispararon entre los estudiantes y tuvimos que salir.
En Ciudad Bolivar hay ”toque de queda”, los menores de 18 años tienen que estar en sus casas antes de las 11 pm. En algunos colegios la policía convencieron a los estudiantes de salir prometiéndoles que los iban a llevar a sus casa, pero al salir como era después de las 11 pm se los llevaron a la comisaría a golpearlos.

Como es la situación de desplazados en Ciudad Bolivar?

Aquí es donde más gente desplazada llega. Todavía es una localidad amable mientras en muchas partes son rechazados. Cada vez les toca llegar más arriba. Y sí, hay solidaridad todavía. Hay un salón donde pueden llegar el primer tiempo. También se hacen recolectas, porque la ayuda del gobierno demora mucho y es muy pequeña, si es que llega.