Ganska högt uppe i bergen, i södra Bogota ligger Ciudad Bolivar. Från de centrala och norra delarna av Bogota ser det ut som lego, inte färglatt och glansigt utan en billigare och ganska sliten variant som täcker en enorm yta. Mellan en och två miljoner människor bor det där, man vet inte säkert. Ciudad Bolivar består av tre berg och ett planare område som kan sägas sammanlänka dessa. Ungefär 3o% är urbant område och resterande 70 är ruralt.Ciudad Bolivar är ett problematiskt område på många sätt, inte minst ekonomiskt. Det finns inga jobb och för många som levt på gränsen till fattigdom har situationen nu blivit desperat. Detta får förstås spiraleffekt för brottslighet, droger och våld. För en del blir vapen en utväg, antingen i gäng, paramilitära grupper eller i den statliga armén.
Av den enorma ström interna flyktingar som söker sig till Bogota hamnar det stora flertalet i någon del av Ciudad Bolivar. De som har möjlighet hyr ett rum i en lugnare del, medan de som saknar förutsättningar fortsätter att bygga på staden uppifrån. Där längst upp slår man sig ner på en mark som ännu inte är tagen i en "barrio de invasión" och samlar ihop vad man hittar för att bygga sitt hus.
I dessa högst benägna områden finns ingen garanti för något, inte ens för livet. Ett stort problem är den "limpieza social" dvs "social upprensning" som ofta sker nattetid. Folk som ställer till problem eller som anses överflödiga riskerar att försvinna. Ingen vill berätta hur med alla vet att de är de "uniformerade", oftast illegala grupper, paramilitärer, ibland med order uppifrån (militären). I vissa fall är militären direkt inblandad, här uppe är man mindre försiktig eftersom ingen nyhetsrapportering berättar vad som försigår och människor är skrämda till tystnad. I hela Ciudad Bolivar råder "toque de queda" efter kl 23, dvs minderåriga får inte var ute efter den tiden. Men i många delar vågar folk inte sig ut efter mörkrets intåg vid halvsjutiden.President Uribe har lyckats väl i sin kampanj att ena folket mot gerillan. Han har alla stora medier i sina händer och har verkligen fått folk att tro att Colombias enda problem heter FARC. I Ciudad Bolivar finns det ingen gerilla sedan flera år tillbaka, ändån svarar folk jag frågar ofta att våldet begås i kriget mot gerillan. Antingen tror de att jag är en dum utlänning, eller så har Uribes hjärntvätt lyckas. Eller så är de rädda. Kanske lite av varje.
Jag skulle kunna fortsätta att berätta en massa skrämmande historier från Ciudad Bolivar, men nu var min tanke egentligen en helt annan. Jag ville berätta vilken kokkittel av organisationer och människor Ciudad Bolivar är, människor som faktiskt gör något och som tror och kämpar mot den lamhet som verkar lagt sig över stora delar av det colombianska samhället. Det får bli imorgon...
