La cumparsa med Cuyeca Aobsun

Vi träffas utanför kulturhuset tidigt på söndagsmorgonen. Förberedelserna är i full gång. Några övar på att spela trummor, andra gör improviserade trimmor, någon föröker ta sig upp på styltor. Man hjälps åt med masker och kostymer. Det tar ett tag innan allt och alla är på plats. Så småningom beger vi oss av till mötesplatsen där andra "comunidades" och organisationer ska sluta upp. Idag ska la cumparsa, karnevalståget gå genom hela Perdomo och andra barrios i Ciudad Bolivar, tre timmars promenad. Första morgonen på länge som det inte regnar

Fler och fler sluter upp, el explotador
y el explotado (utsugaren och den utsugne),
strax bakom los recursos naturales
(naturtillgångarna),

La consumción desmesurada
(den omåttliga konsumtionen)



Vi börjar gå, folk kommer ut ur sina hus eller står i fönsterna och tittar, undrar vad som står på. Det spelas, dansas, Don Quijote och Sancho Panza går i strid mot väderkvarnar på styltor, fler sluter upp, Aleksandra ser
förstummat hur hennes korreografi blivit en del av karnevalsdansen.



Det blir allt varmare, Judih går med avklippta vattenpåsar och förser alla i tåget. Det här är en otroligt viktig dag för oss, säger hon. Om vi inte syns så finns vi inte. När folk ser oss och vet vad vi gör blir det svårare att tysta oss.

Cuyeca Aobsun i Perdomo Alto

Perdomo Alto är ett litet område högt beläget i Ciudad Bolivar.
"Ser du var trapporna slutar där uppe?, Perdomo Alto är från där vi står nu och dit upp", berättar Alexandra, en av ungdomsledarna i Cuyeca Aobsun. För ett par år sedan fanns det åtta "ollas", ställen där man säljer och använder droger här. Det gick inte att vara ute efter klockan sex på kvällen.




Några ungdomar från Cuyeca Aobsun bestämde sig för att ta tillbaka gatorna och började ordna "canelazos nocturnos" / "canelazokvällar", (canelazo är en traditionell varm dryck med aguapanela (råsocker) som bas). På strategiska ställen ute på gatan lagade de stora grytor med canelazos och bjöd ut familj, vänner och alla i kvarteret att vara med. För att engagera föräldrarna ordnade de femkamp och den som förlorade fick bekosta nästa canelazokväll. Så småningom började de öva på en cumparsa, ett karnevalståg ute på gatan varje kväll. Eftersom de var många skyddade de varandra och hindrade våldsdåd. Aktiviteterna skrämde i väg folk som kom för att köpa droger och snart fanns det inte många "ollas" kvar.



Polisen i området gillade inte utvecklingen efterom den satte käppar i hjulet för en god extrainkomst. Sedan länge hade de regelbundet krävt "vacuna" ("vaccin"), pengar för att låta handeln fortsätta ostört. En kväll tog de med sig ett gäng ungdomar till polisstationen.
Där blev de duschade i iskallt vatten och misshandlade. Polisen försökte skrämma dem.
Polisen och militären är det mest korrupta som finns, särskilt här uppe där ingen kontrollerar vad de gör, säger Alexandra. Ibland tar de med ungdomar till polisstationen och låter dem städa deras toaletter, medan de tittar på och skrattar.


Men det var för sent att stoppa oss, fortsätter Yorman, en annan av ungdomsledarna. Vi var redan för många som var engagerade och hade just lyckats fått tag i ett litet hus som vi höll på att måla, vårt kulturhus. Det är inte så stort, men det är vårt och ingen kan köra iväg oss därifrån




Vi har ett bibliotek, en liten verkstad där vi gör papper och tillverkar masker och kostymer till karnevalen, en liten sal där vi dansar och målar, ett lekrum för de minsta barnen och en liten trädgård ovanför taket där vi odlar frukt och kryddor.
Vi har massor av planer för framtiden, men först ska vi vara med i karnevalståget som vi förberett oss på ganska länge nu.




Yorman, Alexandra och Luisa
Fernanda i trädgården ovanför
kulturhuset.